Jag läser Enshittification av Cory Doctorow nu, sist på bollen men värt ändå.

Eftersom jag sett flera långa intervjuer om boken är det mesta gamla nyheter men det finns ändå godbitar som inte uppmärksammats i intervjuerna. Ett intressant resonemang är det om hur olika former av disciplin gör marknaden bättre.

Framförallt har Doctorow ett filosofiskt argument för argument för reglering och konkurrens som är intressant. Doctorow är liberal, och resonerar inifrån ett frimarknadsparadigm. Däremot påpekar Doctorow hur konkurrens på marknaden inte bara tvingar företag att vara bättre producenter. Finns friare rörlighet och skydd för arbetssäljare/arbetstagare så tvingar det företagen att vara bättre arbetsgivare.

Argumentet för disciplin blir därför ett argument för reglering. Reglering brukar lyftas fram som en faktor som hämmar innovation. Doctorow menar tvärtom att rätt reglering skapar en disciplin som gör marknaden bättre.

Doctorow pekar ut disciplinerna konkurrens, reglering och självhjälp. Den sistnämnda är rätten och möjligheten att själv laga, modda och vidareutveckla produkter och tjänster. Alla dessa disciplinerande faktorer tvingar marknadsaktörer att bli bättre.

En svaghet i Doctorows argument så här långt är hur internationell konkurrens mellan stater underminerar de regler och villkor som finns och beöyser behovet av internationell solidaritet, internationellt samarbete och internationell reglering men då behöver vi släppa tanken på att vi i OECD per default har rätt till en bättre levnadsstandard än fattigare länder. Ett race to the topp skulle behövas.

Doctorow skriver också om tech-arbetare som en disciplinerande faktor. Hans teori hade kunnat bli mer allmängilltig ifall han hade räknat upp arbetsplatsorganisering som ytterligare faktor. Jag kanske kommer dit längre fram i boken.

Nu börjar jag komma in på detaljer som inte lyfts fram lika tydligt i intervjuer. Doctorow beskriver dealen mellan Facebook och Google, kallad Jedi Blue där de riggat annonsmarknaden mellan sig för att driva upp priset på annonser.

Doctorow dementerar tanken om att "Du är produkten om du inte betalar för produkten. Med hänvisning till att Apple, trots att de profilerat sig som ett företag som respekterar privatlivet, också spionerar och konkurrerar med Facebook och Google om påträngande annonsering. Doctorow påtalar istället att "du är produkten även om du betalar för produkten, ifall företaget kan komma undan med att behandla dig som produkten"

Reagan räddade IBM, Bush räddade Microsoft. Och Trump räddade tech sektorn från Lina Kahn?

Doctorow recommenderar video-inspelningarna av förhören med Bill Gates:
https://www.youtube.com/watch?v=gRelVFm7iJE&t=1187

Google betalade 415 miljoner dollar i en förlikning i ett fall av kartellbildning där parterna lovat att inte rekrytera varandras personal. Ändå insisterade de på att de inte gjort något fel. Det här påminner mig om hur företag ofta är beredda att betala dyrt för sina misstag i fackliga förhandlingar men sällan är beredda att erkänna att de gjort fel.

Doctorow redogör för Varoufakis teori om teknikfeodalism där Varoufakis definierar kapitalism som ett system designat för att premiera profit över ränta. Doctorow menar att tidiga kapitalistiska teoretiker försvarade fria marknader, just för att de var fria från ränta.

När upphovsrättslsgstiftning skapar möjligheter för både stora företag och olika typer av troll eller bedragare att extrahera oändliga räntor utan att producera någonting triumferar istället ränta över profit.

Jag tänker att detta på en aggregerad nivå också är negativt för produktiviteten i samhället. Mindre nytta produceras till en högre kostnad.

Doctorow applicerar encybernetisk lins på IT lagstiftning. Är syftet med ett system vad systemet producerar så är syftet med upphovsrätt att låta rentiärer uppbära ränta. Detta strider mot motiveringen att upphovsrätt stimulerar uppfinningsrikedom och kreativitet.